I tomtens säck

Jag hoppas att julen var god och glad och att inte alla förberedelser och julstöket tog knäcken på dig. Knäcken ska helst komma i en seg och kolasmakande form. Vårt hushåll invaderades av barn och barnbarn till julhelgen och utöver denna glädje, så bjöd uppesittarkvällen på just knäck och andra godsaker tillverkade av dotter och sonens flickvän. Tack Malin och Josefine! När ni finns behövs inga kostsamma besök hos Kahls eller Gefle Choclaterie. 

Däremot har vi avverkat några sköna, men korta besök hos husbilen före, under och efter jul. Senast igår, då vi lade dit en nyinköpt silikonform till Omniaugnen och lättviktiga bestick i bestickslådan. I ett av skåpen står Stig Lindbergs servis i melamin. Den heter Blues och kommer bli jättefin att duka med på kommande husbilsfärder. Lite jul är det också i husbilen, trots att julen har firats hemmavid, utan att vara på hjul. Men längtan ut har funnits där och förhoppningsvis blir det en eller ett par utfärder innan Tjugonde Knut då julen kastas ut.

Det kom en spännande säck från Finland strax före jul. 

Den innehöll ett specialmåttbeställt vintertäcke MASA från M. Huhtalo AB.

Perfekt passform och gediget sytt. Mycket lätt att sätta dit och ta av. 

Det största plustecknet kommer för den lätta vikten. 

Himmelskt

Jag sticker inte under stol med att husbilsköpet har betytt mycket glädje och framåtanda för mig och maken. Det är en sådan tacksamhet över att drömmen och sökandet äntligen har blivit påtaglig och definitivt möjligt för avfärd. Fast jag frågar mig om det har genomsyrat livet alltför mycket när jag tycker att himlen just idag ser knausig ut? Vad säger du med hb. Är allt som det ska? Glädjerik Luciadag till er alla ute på vägarna. 

Min plats på jorden

Du kan ta smålänningen ur Småland, men aldrig Småland ur smålänningen. Väl valda ord som Åbro Bryggeri i Vimmerby haft som slogan på sina ölburkar. Orden gäller inte bara för småländskt öl. Det gäller även för mig. Vart jag än far i världen och var jag än slår ner bopålarna, så förblir Småland "hemma". Det sitter så djupt rotat och landskapet väger så tungt inom mig, så det kan liknas vid de tusentals rötter av ekar och enar och de mäktiga stenmurarna. Det skvalpar lycka inombords som när vattnet i Virserumssjön slår mot stränder och klippblock. 

I slutet av oktober blev det en relativ oplanerad resa söderöver. Vi gav oss iväg sent en torsdagskväll efter avslutat jobb och inpackning och påfyllning. Vi skulle ta resten av dagen som den kom. Det blev kaffestopp i Sala och matstopp i Söderköping. Före maten var vi inställda på att Söderköping också skulle bli sovplats, eftersom klockan visade att det var dags att göra kväll. Men något hände efter maten. Vi fick uppleva känslan av de möjligheter husbilslivet ger. Inget hotellrum inbokat...ta din säng och åk! Tanken på att få vakna upp vid Virserumssjön morgonen därpå växte sig starkare och starkare och runt midnatt anlände vi till denna lilla metropol där jag växt upp: Virserum. 

Det blev en nattlig promenad med Millie i blåst och småregn ute i mörkret i Semesterbyn. Vi var utrustade med både reflexvästar och ficklampa, så det var inga problem. Så gott att få tända lite ljus och sitta uppkurad i förarstol och soffa och bara lyssna till vinden utanför. Småprata, lösa lite korsord, småsmutta och känna bubblet inombords: Det här är livet och det pågår som bäst just nu. Vill vi att livet ska leverera, då är Virserum ett säkert kort. 

Tidig morgon vid Virserumssjön

Millie på toppen av Dackestupet

Gubben i Semesterbyn

                                                                                     

 Knausen på "ställplatsen" 

Japp, Gud slösade med skönhet den dagen då han skapade Länsmansängen i Virserum.

En stund här sparar in mycket pengar hos terapeuter och på retreater.