Knausigt: Min plats på jorden

Du kan ta smålänningen ur Småland, men aldrig Småland ur smålänningen. Väl valda ord som Åbro Bryggeri i Vimmerby haft som slogan på sina ölburkar. Orden gäller inte bara för småländskt öl. Det gäller även för mig. Vart jag än far i världen och var jag än slår ner bopålarna, så förblir Småland "hemma". Det sitter så djupt rotat och landskapet väger så tungt inom mig, så det kan liknas vid de tusentals rötter av ekar och enar och de mäktiga stenmurarna. Det skvalpar lycka inombords som när vattnet i Virserumssjön slår mot stränder och klippblock.

I slutet av oktober blev det en relativ oplanerad resa söderöver. Vi gav oss iväg sent en torsdagskväll efter avslutat jobb och inpackning och påfyllning. Vi skulle ta resten av dagen som den kom. Det blev kaffestopp i Sala och matstopp i Söderköping. Före maten var vi inställda på att Söderköping också skulle bli sovplats, eftersom klockan visade att det var dags att göra kväll. Men något hände efter maten. Vi fick uppleva känslan av de möjligheter husbilslivet ger. Inget hotellrum inbokat...ta din säng och åk! Tanken på att få vakna upp vid Virserumssjön morgonen därpå växte sig starkare och starkare och runt midnatt anlände vi till denna lilla metropol där jag växt upp: Virserum.

Det blev en nattlig promenad med Millie i blåst och småregn ute i mörkret i Semesterbyn. Vi var utrustade med både reflexvästar och ficklampa, så det var inga problem. Så gott att få tända lite ljus och sitta uppkurad i förarstol och soffa och bara lyssna till vinden utanför. Småprata, lösa lite korsord, småsmutta och känna bubblet inombords: Det här är livet och det pågår som bäst just nu. Vill vi att livet ska leverera, då är Virserum ett säkert kort.